.

Jobbade som sagt ikväll, sista halv timmen hade vi kanske max två kunder, så vi kunde redan göra i ordning allt inför kvällen ganska tidigt, så 10 minuter kvar av kvällen så skulle vi bara ta kassorna sen var vi klara för stängning, 2 minuter i nio, (vi stänger nio) kommer det en stor kärring och hennes otroligt söta barn (att en sån stor ful tant kan få en sån fin unge, obegripligt)  in i butiken och frågar om de hinner handla lite innan vi ska stänga, vi hade redan släckt alla lampor för att visa att vi ska stänga strax. Men vi var artiga och sa att de gick bra. Sen tar surtanten en vagn (?!), första tanken var att hon behövde stödja sig men sen kom den andra tanken att hon skulle ha många saker.. Hon ursäktade sig och sa att hon skulle vara snabb, och hade ungen som en slav, "hämta de och de och de och de" ungen kanske var 10 år. Sen kom det en till ursäkt från henne "vi håller på att flytta och vi glömde all mat hemma" men som jag vet så bor du i närheten?! De är väl bara att åka hem och hämta? Men iallafall så gick klockan mer och mer och jag var jätte stressad eftersom jag skulle vara i stan innan tio. Hon var så otroligt seg, tror de tog henne 10 minuter att gå genom varje vara. Halva vagnen fyld och klockan är nu tio över. Hon skulle skynda sig eller var de det hon sa när hon kom in? Hmm.  Hon börja fråga vart alla varor var och börja använad oss som slavar, tycke synd om ungen som sprang som en galning runt i butiken, att hon visste vad allt var också och vart alla varor låg. Kvart över nio, stod hon vid kassan vid sin vagn och hon kom på mer och mer vad de skulle ha. Hon kom på att de hade en katt också, så då var de bara att springa iväg och hämta kattmat och kattsand också, stackars unge. Sen eftersom klockan ticka allt mer så erbjöd jag mig att jag kunde börja slå in varorna, ja de tackade hon ju inte nej till eftersom hon tänkte på oss. Ehm ehh va? Tänka på oss? Hur kunde du tänka på oss då? Men började slå in varor när jag kom till 800 kr så börjar hon skälla ut oss att det är dyrt, men det är väl inte vårt fel? Då hon sa att hon inte kunde handla nå mer eftersom de handlade om så mycket pengar, det kan jag förstå, 800 spänn för bara mat liksom. Men sen var hon tvungen att ha nudelpaketet och kattsanden och allt annat dock blev de nå varor som inte fick följa med som vi fick stoppa undan sen. Klockan blev tjugo över. yes tänkte jag, men just ja täntke hon. Hon skulle ta ut pengar också. hon var tvungen att fråga barnet hur mycket hon skulle ta ut. Som om man inte kan de själv? Efter att hon tog ut pengar så ursäktade hon sig igen att hon tänkte på oss då hon stressade sig igenom butiken och bara slängde ner sakerna, under 25 mnuter stressar man inte. MEN sen skulle hon ju ha ett telefonkort också, tog ju ett jäkla bra tag innan hon visste om hon skulle betala med kort eller kontant. När de var klart så ursäktade hon sig igen att hon var så vimsig för hon var så stressad. MEN FÖRIHELVETE TANT! Ta ditt pick och pack och lämna stället så vi får stänga någon gång! Men nej då skulle hon stoppa ner sina påsar i vagnen och då frågar hon om hon kunde ta med sig vagnen ut för de var ju så mycket att bära, visst säger vi, sen såg vi inte den vagnen nå mera, eller jo hon lämnade den utanför husknuten och stack. 25 över nio fick vi stänga. De tog en halvtimme för henne att handla "lite snabbt". Vi antog ju att hon skulle handla nå frukostsaker, visst de tar max fem minuter sen är man klar, men inte fan åker man till en butik som skall stänga vilken sekund som helst för att storhandla heller! De måste man ju fatta själv? Eller? Två extremt irriterade butiksbiträden stänger butiken med en fruktansvärt ofattbar min på läpparna. I efterhand kan man ju bara skratta åt saken, men snacka om att man blir irreterade på sånna männsikor som inte fattar vad skynda är eller att en butik skall snart stänga. Men men sånt är livet.. Aldrig mer ska jag säga ja till någon som frågar om de kan handla lite snabb när de håller i en kundvagn!