.

Usch vilken hemsk dröm jag drömde, usch vakna i panik. 
Vem bestämmer drömmarna egentligen? 
Östersund blev en terrorstad. Alla östersundsbor blev anfallna av terrorister. Vi fösökte smita ut ur staden när ingen märkte, hoppade på en gul buss (som om den är osedd....) Hela bussen var fyld, många ansikten som jag inte ens kände, dock såg jag min tremänning (från dalarna?) som jag inte träffat på nå år, och jag blev så glad även fast de var så hemskt, jag börja gråta av glädje. Han också för den delen, eller jag såg hur hans ögon var rödsprängda. Strax därefter var jag tvungen att gå tillbaka till min plats, så fort vi såg nå fordon utanför så hukade vi ner oss så att ingen skulle se oss, men de såg oss tydligen och börja skjuta, ett skott avlossades, strax därefter känner jag hur jag börjar hosta, hostar blod, jag hade ansiktet mot ett säte, sätet var alldeles blodig, jag frågar de andra vad som har hänt, de ser bara blod och får panik, blodet hade tydligen sprutat över de lite fläckvis. Frågar några andra om de ser om jag har blivit träffad och vart, då kommer de fram en tjej, ingen aning vem de är, som säger att jag blivit skjuten i mungipan (?) och de kände jag efteråt. De hade sett oss, de sprang in i vår buss med pistoler, riktade de mot våra huvuden. De ville ha våra pass i utbyte, (varför har man passet på sig när man är i Östersund, förutom de som använder passet som ID, men iallafall?) de tog våra pass och vi var tvungen att gå av bussen, de personer som jag kände som var på bussen hade gått ut innan mig, i ren pank stötte jag på någon som jag inte alls kände, men de var bättre de än att gå själv. Jag hörde mina kompisars röster jag sprang i panik till de. Vi sprang i panik till ett ställe där de var marknad i hopp om att vi skulle gömma oss där, vi hitta massa klädställningar som var samlad på ett ställe, de var så pass nära varandra så man kunde ligga mellan de utan att synas, vi låg säkert 10 stycken vid klädställningarna, men de visade sig inte var någon mening att gömma sig när vi skulle gå genom nå gränd för de var passkontroll, passkontroll av nå pass som vi inte hade, men de visade sig att de var samma personer som stod där som tog våra pass innan. Vi bara gick igenom utan att få tillbaka våra pass, alla andra fick med sig sina pass också. Vi kom till nå ställe där de fanns mat där alla börja käka för de var så hungriga, dock var de vattnig soppa, men bättre de än inget, men sen börjar v fundera vart våra pass var för vi var tvungna att ha de. vi givk tillbaka till passkontrollen och börja leta där alla pass låg, men de fanns ingenstans, vi fick hjälp av några med letande, men nej.. Sen minns jag inge mer, jag vakna i ren panik och kände på min mingpa om den var hel eller inte, men den var hel, lycka!