.

Snart är det 10 år sen den tragiska olyckan skedde, World Trade Center. 10 år, är en oerhört lång tid. Minns den dagen som om de var några år sen, jag satt i soffan här hemma och tittade på tv, minns att mamma var utomlands i Kreta tror jag, plus att de är hennes födelsedag då också. Vilken kanal man än satte på så visade de bara om WTC. Usch. Såg nyss en film som handlade om de, hur de rasade och hur allt skedde. Nästan 3 000 dog bara på några sekunder. Endast 20 personer räddades. 20 personer av 3 000. Vilket är en väldigt liten andel. Men arbetarna gjorde allt de kunde. Många stjärnor till dessa hjältar, som verklige offrade deras liv för att kunna räddas andra. Kunde inte hålla tårarna borta när jag såg filmen, på slutet när de överlevande återträffar deras anhöriga. Deras leende kunde inte ha blivit större. "World Trade Center" heter filmen om det är någon som undrar. Skänker alla mina tankar till de som blev utsatta mer eller mindre. Alla anhöriga som inte kom tillbaka. Blir så känslosam när det gäller såna här saker. Önskar (fel ord men iallafall) att de kunde komma en film på Tsunamin som var i Thailand, eller finns de en film redan om de? De är intressant och lärande vad som egentligen världen kan råka ut för. Dessutom är de bra att de händer på något vis så att man blir mer förberedd att de kanske inte är så tryggt i världen som många kanske tror. De var ju som mannen i Stockholm som bombade sig själv i luften, vad skulle ha hänt om han hade dödat några flera? Vad hade hänt om planerna gick som de skulle? Världen måste vara beredd på alla saker som kan hända...




Men nu ska jag ta och sova och invänta morgondagen då min man kommer!<3



PUSS