.

Många vet redan att jag har gjort en tatuering men tänkte förklara lite om hur, var, när och varför jag gjorde den.

Har alltid velat tatuera mig när jag är utomlands för att ha som ett minne, "denna gjorde jag där, då jag gjorde de" och så vidare. Och så tänkte jag när jag fick reda på att jag skulle till Malta på praktik. Jag måste göra en när jag kommer dit. Men då var det frågan om vad. Jag har länge följt Miami Inks program, fått inspiration av både de och tatueringshemsidor som jag kikade lite extra på innan jag for till Malta. Som sagt. Under den två månaders tiden jag befann mig på ön tänkte jag på vad jag ville ha. Funderingarna gick allt från "Te amo" "Love", ett litet hjärta, några citat meningar kom också upp-ploppande i hjärnan. men nej. "Jag älskar dig" Nej. Tro, hopp och kärlek. Jaa kanske de. Men på engelska då. Faith, Hope Love. Där satt den! Eller?! Hope, Faith, Love eller Faith Hope Love? De var frågan, hade bestämt för de andra alternativet, men någon minut innan vi skulle gå till Tatuerings Studion så ändrade jag till de första, för de lät mer rimligt. Men iallafall. Jag hade bestämt mig att jag skulle göra den i nacken eller på ryggraden. Eftersom de blev en lite längre text så blev de på ryggen. Tog mig nästan 6 veckor att bestämma detta och var inne på den sista veckan på Malta, och nu var det modet som fattades bara. Med tanke på att de var sol där nästan dygnet runt valde jag att vänta tills de sista dagarna för att ta del av solen för att sola innan jag kladdade på mig någon text. Så lördagen den 6 November, satte jag och Tess på oss våra sandaler för att vandra ner till Studion, fick tid klockan sju samma dag, så då var de bara att vänta några timmar. Usch har aldrig varit så nervös förut. "Ska jag verkligen göra den" "Hur ont kommer det göra" "Är det verkligen värt de onda för en tatuering egentligen?" "Hur mycket kommer den kosta?" De var många frågor som flög i mitt huvud. Men tiden var nu inne. 
Killen printade ut texten som jag skulle ha, blev lite större än vad jag hade tänkt mig, han sa att den skulle bli så mesig om den var mindre så var bara att lyssna på honom! Satte mig på stolen, Mich fick hålla om mig så fint, sjunga lite låtar, för att jag inte skulle koncentrera mig på att han målade lite fint på min rygg, lite synd att du sjöng sorgliga låtar som fick mig att gråta ännu mer. De var värre än jag trodde. Tårarna bara rann och rann, hade ingen kontroll på min andning så mitt ansiktet vart som en tomat. Efter ett ord så höll jag på att ge upp. Jag pallade verkligen inge mera. De gjorde ont. Blodet rann efter ryggraden.. Men efter en kvarts plåga var de över. Mitt smink var som bort gråtet.


Men jag vart riktigt nöjd. 


PUSS