.

För precis ett år sedan så var det fredag den 1 oktober. Jag hade nyss slutat min sista engelska lektion nere på Malta. Eller de var den sista lektionen då vi samlade ihop två klasser och gick och fika, myyysigt! Men sen började funderingarna, vart skulle man ha praktik, kommer de som jobbar på företaget vara snälla? Kommer de kunna bra engelska? Kommer jag att trivas? Vad kommer jag få göra? Många tankar gick kring mitt huvud, kommer jag ens klara av denna 5 veckors praktik utan mina närmaste vänner och familj? Usch min hjärna var inte riktig då.

Detta var första helgen vi var på Malta och ett antal kvar på ön hade vi, vi skulle hinna med mycket, sola bada festa och besöka platser på ön.

Min praktikplats som jag och Maja fick var på Esprit. En klädbutik som även finns i Sverige. En butik där de är lite finare kläder till ett lite dyrare värde. Vi trodde vi skulle få vara på samma butik, men helt plötsligt så fanns de två Esprit butiker i samma område. Första dagen när vi kom till butiken så visste inte ens de som jobbade där att vi skulle komma, kul, vi kommer dit och känner oss helt dum i huvudet står där som två fån och inte vet vad vi ska göra. Cheferna visst inte ens hur länge vi skulle vara där eller hur många timmar vi skulle jobba. Hur planerat är de?! USch. Under dessa 5 veckor fick vi springa fram och tillbaka på två olika butiker. De som jobbade där kunde knappt engelska, smart? nej. Usla tider fick man 10-20. med 30 minuters lunch, fanns inte ens nå matställe i närheten, jo donken, men hur bra mat är de? De som jobbade där var stränga och antog att vi kunde allt och vi gjorde fel hela tiden. Vek fel, hängde fel, använde fel galgar osv. Allt var fel. de var ett helvete. Vi fick ta lunch sist, börjar 10 ibland fick vi vänta till 16 innan man fick ta lunch, sug. Man var tvungen att uppvakta ALLA kunder som kom in i butiken, man stod på olika avdelninger och "vaktade" så ingen skulle ta något, de hade larm på precis ALLT, till och med kläderna på skyltdockorna... Man fick inte lämna sin position för att gå på toaletten, då var man tvungen att säga till så någon annan kunde kika till den avdelningen. De var strikt. Toaletten var gjort till dvärgar. JAG kunde inte sitta på toaletten riktigt för att de var e vägg vid knäna, så jag var tvungen att bresa med benen eller sitta på sidan av toaletten. Men de var inte de värsta... Inne i butiken så fanns det ett kontor, där chefen brukar sitta. han RÖKTE där inne. Lukten spred sig till barnavdelningen, de fanns ingen ventalation från kontoret och ut. När man kom in på kontoret så kände man inget annat än röklukten. De hade knappt nå riktigt lager för kläderna.. Vilket helvete de var, men jag är glad att jag tog mig igenom de. Visst jag träffade riktigt härliga personer som jobbade på dessa två butiker, som man har lite kontakt fortfarande på Facebook, kul de ju. 
Nej detta får räcka för denna gång, återkommer med mer någon annnan gång!