Att ett liv kan försvinna så fort
Jag kan fortfarande inte förstå de, att två helt underbara personer bara kan försvinna så där. De är inte ens värda detta, de hade ett helt liv framför sig, med många drömmar och mål, skaffa familj och blicka framåt i tiden. Varför är världen så grym att de ens går att skada sig eller i detta fall att avlidas. Varför? Borde inte världen vara så anpassad så människan kan leva ett riskfritt liv? Att dagarna bara går utan att man ska bli/vara rädd för saker och ting ska förändra ens liv. Borde den inte vara rättvis? Att låta oss leva och roa oss så mycket vi vill? Måste vatten vara farligt? Det är så många frågor som snurrar runt inom mig så jag vet inte alls vart jag ska ta vägen längre. Ni två som låg så varmt om hjärtat på så många personer borde egentligen vara vid livet nu tycker jag, ni lämnade en stor sorg bland oss alla. Tänker på alla nära och kära, hur svårt det är för de att accpetera denna situation, jag har fortfarande inte fattat de ännu. Att man dag ut och dag in kommer påminnas om vad som skett och önskar och ber att de en gång var ogjort. Men den önskan kommer nog inte bli sann. Men jag hoppas fortfarande, man vet aldrig. Man vet inte vad man mister förns det är försent. Ta vara på alla vänner och familj ni har, för alla väntar på en dag då livet tar slut, man bestämmer inte de själv utan det är ödet. Man lever livet för att dö. Man tar risker, man gör saker som man inte borde göra, men livet kommer inte åter, man gör det man måste för att må bra, för att få ordning på livet, för att komma någonstans.
Jag vill inte gå in på Facebook och se att de har hänt nått mer, detta tog på mina krafter, även fast jag inte kände de så väl så skänkte jag en extra tanke till de personer som hade han närmast, familj och vänner. De är inge roligt. Vi måste börja ta hand om varandra. Efter denna olycka kanske vi börjar lär oss något? Men måste det verkligen hända en olycka för att inse att det är farligt och man kan mista värdefulla personer på de viset? Varje person måste få veta att den är älskad på ett eller annat sätt, säg det i dag, i morgon kan det vara försent.
Tänker på anhöriga till dessa personer
Vila i frid grabbar!
Jag vill inte gå in på Facebook och se att de har hänt nått mer, detta tog på mina krafter, även fast jag inte kände de så väl så skänkte jag en extra tanke till de personer som hade han närmast, familj och vänner. De är inge roligt. Vi måste börja ta hand om varandra. Efter denna olycka kanske vi börjar lär oss något? Men måste det verkligen hända en olycka för att inse att det är farligt och man kan mista värdefulla personer på de viset? Varje person måste få veta att den är älskad på ett eller annat sätt, säg det i dag, i morgon kan det vara försent.
Tänker på anhöriga till dessa personer
Vila i frid grabbar!
Kommentarer
Trackback
